Sarajevo 1914

En sommardag 1914 sköts Österrike-Ungerns tron­följare Franz Ferdinand ihjäl av en serbisk student. Dådet utlöste en lavin av krigsförklaringar och ledde fram till första världskriget. Men mordet hade kunnat undvikas – om inte chauffören kört fel.

Text: Søren Aagaard

Alla visste att det bara var en tidsfråga innan ärkehertig Franz Ferdinand skulle ta över kejsartronen i Österrike-Ungerns dubbelmonarki. Kejsarporträttet var redan klart. I hela 63 år hade hans stockkonservativa farbror regerat över det mångkulturella imperiet. Den nu 84-årige kejsaren betraktade sig själv som den siste monarken av den gamla skolan.

Men Franz Ferdinand liknade inte sin farbror. Han avskydde det strikta hovlivet och dess etikettsregler. I början av juni 1914 frågade han dock kejsaren om råd. Skulle han besöka Sarajevo i samband med en kommande militärmanöver?

”Gör som du vill!” svarade kejsaren. Franz Ferdinand gillade inte sommarhettan på Balkanhalvön, men mest oroade han sig över vilket mottagande han skulle få i imperiets sydöstra hörn, som vid den här tiden gick under namnet ”Europas krutdurk”. Förhållandet mellan Serbien och Österrike-Ungern var spänt.

Kroaterna skulle få en kung

1908 hade Österrike-Ungern annekterat Bosnien-Hercegovina och gjort området till en del av kejsardömet. Maktövertagandet väckte vrede bland serbiska nationalister. De menade att Bosnien, med sin stora serbiska befolkning, borde tillhöra dem. Franz Ferdinand hade dessutom planer på att ombilda sitt rike till en trippelmonarki, där kroaterna skulle få ett eget kungahus.

Om det blev verklighet skulle planerna på ett storserbiskt rike gå om intet. Därför såg de serbiska nationalisterna ärkehertigen som sin främste fiende. Det hade länge funnits rykten om en mordkomplott mot den blivande kejsaren.

1911 ställde Franz Ferdinand in en resa till Bosnien eftersom riskerna ansågs för stora. Och bara ett halvår före det nu aktuella besöket hade den serbiska tidningen Srborbran uppviglat till mord: ”Den österrikiske tronföljaren har meddelat att han tänker besöka Sarajevo under våren. Tag helig hämnd!”

Utrustades av Svarta handen

Planerna på att mörda Franz Ferdinand smiddes på ett litet kafé i Serbiens huvudstad Belgrad. Där satt tre bosnienserbiska studenter en sen kväll i april 1914. Upphetsat diskuterade de hur man skulle kunna mörda den österrikiske tronföljaren.

De unga männen Nadejko Cabrinovic, Trifún Grabezh och Gavrilo Princip var endast 19 år gamla. Alla tre hade flytt från Bosnien efter Österrikes maktövertagande sex år tidigare. ”Död åt tyrannen! Död åt Österrike-Ungern”, vrålade studenterna när de hörde talas om tronföljarens planerade besök i Sarajevo. Deras högljudda nationalism nådde snart den serbiska underrättelsetjänstens öron och de kontaktades av överste Dragutin Dimitrijevic. Han var inte bara underrättelsetjänstens chef utan också ledare för den fruktade terrororganisationen Svarta handen – en rörelse som inte skydde några medel i kampen för att befria serbiska områden från främmande makter. Översten var övertygad om att den serbiska stormaktsdrömmen skulle kunna bli verklighet om bara Franz Ferdinand röjdes ur vägen.

Efter att ha svurit trohet till Svarta handen smugglades studenterna över gränsen till Bosnien för att utföra mordet i Sarajevo. Söndagen den 28 juni 1914 var en festdag i den bosniska staden. Från kastellets gula bastion avfyrades en salut på 24 skott. Tusentals åskådare trängdes kring gatorna för att få en glimt av Österrikes kungligheter.

I folkvimlet väntade också Svarta handens attentatsmän. Organisationen hade värvat 22 studenter som placerats ut längs kortegevägen, beväpnade och klara.

Chauffören körde fel

Den kejserliga kortegen bestod av fyra bilar med nedfällda suffletter. Ovetande om faran vände sig Franz Ferdinand till en officer: ”Över hela landet har vi mottagits med stor vänlighet, hjärtlighet och äkta värme. Vi är mycket lyckliga över det.”

Vid tiotiden på förmiddagen passerade bilarna den förste av de sammansvurna studenterna. Han osäkrade sin bomb och kastade den mot tronföljarparets bil. Bomben träffade, rullade över bilens sufflett och exploderade under den tredje bilen i raden. Den kraftiga smällen skapade vild panik. Två officerare och ett halvdussin åskådare skadades, men kungligheterna var oskadda. Vid ankomsten till Sarajevos rådhus fick Franz Ferdinand ett vredesutbrott. ”Är det på detta vis ni tar emot era gäster?” röt han till stadens borgmästare.

När mottagningsceremonin i rådhuset var avklarad krävde tronarvingen att få åka till sjukhuset och besöka de som sårats av bomben. På väg dit körde chauffören fel och hamnade på en sidogata. Han började backa för att komma tillbaka till den tänkta färdvägen.

I samma stund steg en av de sammansvurna, Gavrilo Princip, ut från en butik alldeles intill. Efter det misslyckade bombdådet hade han gett upp attentatsplanerna. Men när det tilltänkta mordoffret plötsligt dök upp framför honom tvekade han inte. Han drog sin pistol och sköt två skott mot den långsamt backande bilen. Den första kulan borrade sig in i hertiginnans mage.

”Sofie, dö inte! Tänk på barnen!” ropade Franz Ferdinand. Nästa kula träffade ärkehertigen i halsen och slet sönder hans pulsåder och luftrör. Kort därefter avled de båda.

En lavin av krigsförklaringar

Nyheten om attentatet väckte starka reaktioner i Österrike. Kejsardömet ställde hårda krav på Serbien. Bland annat skulle österrikisk polis få medverka i polisutredningen inom Serbiens gränser. I Serbien uppfattades detta som ett direkt hot mot självständigheten – och landets regering vägrade rätta sig efter det österrikiska kravet.

En månad efter skotten i Sarajevo förklarade Österrike-Ungern Serbien krig. Därefter rullade en lavin av krigsförklaringar i gång. Innan sommaren var slut hade Europas alla stormakter dragits in i konflikten. Första världskriget skulle pågå i fyra år och kosta 14 miljoner människor livet.

Dömdes för mordet

Rättegången mot attentatsmännen inleddes den 12 oktober 1914. Alla de 22 sammansvurna hade gripits och förklarades skyldiga till mordet på den österrikiske tronarvingen och hans hustru. Tre av dem avrättades, resten fick långa fängelsestraff.

Gavrilo Princip, som avlossat de dödliga skotten, hade inte fyllt 20 år och kunde enligt lagen inte dömas till döden. Han fick i stället ett långt fängelsestraff. Efter domen förklarade Princip att han fortfarande ansåg sig ha handlat rätt. Princip placerades i ett fångläger, där han dog i tuberkulos 1918.

Ironiskt nog gick mördarens dröm om en storserbisk stat i uppfyllelse samma år. Efter första världskrigets slut bildades nämligen Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike. 1929 bytte den unga nationen namn till Jugoslavien.

LÄS MER: En historia om Balkan av Sanimir Resic (2006)