Militära framsteg i fredlig tjänst

Väpnade konflikter och militär kapprustning har ofta lett fram till tekniska och vetenskapliga framsteg som kommit till nytta i fredstid. Till exempel radion, radarn och konservburken utvecklades från början för att användas i krig.

Text: Jakob Eberhardt

Året är 1915, första världskriget har pågått i omkring ett år och tyskarna har ett stort problem: förråden av nitrat håller på att ta slut. Ämnet är nödvändigt för att framställa ammoniak – som i sin tur används vid tillverkningen av sprängmedel. Tidigare har Tyskland importerat nitrat från Chile, men efter det världsomspännande krigets utbrott är detta omöjligt.

Uppfann syntetisk ammoniak

Den som lyckas lösa problemet är den tyske kemisten Fritz Haber. Redan före kriget har han uppfunnit en metod för syntetisk framställning av ammoniak, men då endast i liten skala. Fritz Haber arbetar nu för högtryck, stödd av tyska regeringen, med att hitta en metod för att framställa syntetisk ammoniak i tillräcklig mängd.
I slutet av 1916 lyckas Haber producera stora mängder ammoniak, och i krigets slutskede tillverkas allt tyskt sprängmedel med hjälp av hans teknik. Senare har det hävdats att Habers uppfinning förlängde kriget med ett år. Oavsett hur det ligger till med den saken dog hundratusentals soldater på grund av hans arbete.
Ammoniak används emellertid inte enbart för framställning av sprängmedel. I dag ingår syntetisk ammoniak – som fortfarande framställs med Habers metod – bland annat i produktionen av konstgödsel.

Stimulerar teknikutveckling

Det här är ett exempel på hur krig kan stimulera och påskynda tekniska och vetenskapliga framsteg – både för att de stridande parterna tvingas vara mer upp­finningsrika och snabbare än fienden  och för att det ofta sätts in stora resurser. Habers uppfinning visar även att krig eller hotande konflikter kan ge positiva vetenskapliga resultat, och att ut­vecklingen av krigsmateriel kan leda till att nya kunskaper och produkter kommer det civila samhället till godo.

Läs mer: The Fruits of War (2005) av Michael White

Napoleon gav oss konserven
● Mat på champagneflaskor – så löd det vinnande förslaget i en tävling utlyst av den franske generalen Napoleon Bonaparte i början av 1800-talet. Vinnaren, Nicolas Appert, hade upptäckt att maten höll sig längre om den hälldes på champagneflaskor som sedan värmdes upp och förseglades.
Anledningen till tävlingen var att Napoleon år 1800 hade varit nära att förlora slaget vid Marengo. Österrikarna hade nämligen gått till anfall då de franska soldaterna varit upptagna med att skaffa proviant. Detta avslöjade en sårbarhet i dåtidens krigföring. Med Apperts lösning kunde soldaterna koncentrera sig på att strida. Dessutom var hans konserveringsmetod enkel, billig, och maten kunde transporteras långa sträckor.
I början av 1810-talet livnärde sig de franska trupperna på konserverad mat. Några år senare hade Apperts uppfinning spridits till det civila samhället. Vid ungefär samma tid började den brittiska militären använda metallburkar i stället för flaskor för att konservera maten.

GPS:en bygger på matematisk metod från 1500-talet
● Kanonskyttarnas behov av ökad träffsäkerhet resulterade på 1500-talet i uppfinningen av teodoliten (ett instrument för att mäta vinklar) och den matematiska metoden triangulering.
Med dessas hjälp kunde kanonskyttarna beräkna avståndet till målet och därmed var projektilen skulle slå ner.
Triangulering ligger även till grund för vår tids GPS (Global Positioning System), moderna kommunikationsnätverk och övervakningssystem.
Men det finns även andra exempel på när gamla kunskaper kommit till nytta i modern tid. När ingenjörerna vid den amerikanska rymdflygstyrelsen NASA på 1960-talet beräknade kursen till månen använde de sig av ballistiska erfarenheter från 1700-talets slagfält. Ballistik, läran om ostyrda projektilers rörelse, utvecklades i samband med uppfinningen av kanonen i Västeuropa omkring år 1300.

Radion underlättade kommunikationen
● I maj 1897 fick man plötsligt fullt upp inom engelska flottan. Den månaden demonstrerade nämligen den italienske uppfinnaren Guglielmo Marconi historiens första lyckade radiokommunikation genom att sända radiosignaler över ett avstånd på fem kilometer.
Engelsmännen var väl medvetna om att deras värsta rivaler, tyskarna, visste vad som var på gång. Därför skyndade man sig genast att erbjuda Marconi att bygga radioapparater åt engelska flottan.
Trots det lyckades både tyska flottan och sjöstyrkor i andra länder under de följande åren utrusta sina fartyg med radio­system, och under första världskriget blev radiokommunikation en viktig del i krigföringen. På 1920-talet fick radion sitt stora genombrott i det civila samhället, inte minst på grund av de många färdigheter och idéer som de militära radioexperterna som återvände hem efter världskriget satt inne med.
Det dröjde inte länge förrän ytterligare ett praktiskt kommunikationsmedel dök upp: den trådlösa fälttelefonen, som var en korsning mellan en radio och en telefon. Den viktigaste av fälttelefonerna, walkie-talkien, utvecklades i USA under andra världskriget och hade sannolikt betydelse för flera av de allierades segrar.

Luftballonger föregångare till flygvapen
● Bara drygt tio år efter det att de franska bröderna Montgolfier uppfunnit varmluftballongen 1783 användes ballonger i militära sammanhang. I slaget vid Fleurus 1794 mellan Frankrike och Österrike kunde den franske ballongfararen Charles Coutelle observera fiendens trupper en timme innan de syntes från marken.
Under amerikanska inbördeskriget 1861–65 och fransk-tyska kriget 1870–71 användes också ballonger. I slutet av 1870-talet upprättade flera länder ballongflygkårer, en sorts föregångare till flygvapen med motoriserade plan.
Efter hand togs ballonger i bruk även i vetenskapliga sammanhang. I början av 1900-talet utförde flera olika vetenskapliga organisationer experiment på hög höjd. I samband med ballongflygningar 1912 upptäckte fysikern Victor Hess den strålning från yttre rymden som senare fått beteckningen kosmisk strålning. Än i dag används ballonger i meteorologiska och astronomiska undersökningar.

Atombomb ledde till medicinska landvinningar
● »Den största samlingen snillen någonsin», kallade den amerikanske generalen Leslie R Groves de tusentals vetenskapsmän, ingenjörer och tekniker som 1942 samlades under hans vingar på forskningsanläggningen Los Alamos i delstaten New Mexico.
Gruppen hade en enda uppgift: att utveckla världens första atombomb innan tyskarna hann göra det. Det hela kallades Manhattan-projektet och efter bara tre år var bomben klar att släppas över Hiroshima och Nagasaki – med katastrofala följder för civilbefolkningen i de japanska städerna.
Det var ett av historiens dyraste företag; omräknat i dagens penningvärde pumpades 50 miljarder dollar in i projektet – ett vetenskapligt arbete av aldrig tidigare skådad omfattning. Manhattanprojektet har bildat skola för senare storstilade program som Apolloprojektet, Hubble-teleskopet och den internationella rymdstationen ISS.
Arbetet med den första atombomben gav under efterkrigstiden upphov till väsentliga spin-off-effekter på vetenskap och teknologi, bland annat utvecklingen av atomenergi och landvinningar inom medicinsk forskning.
Strålbehandling av cancer är ett exempel. Radioisotoper – som till exempel används vid undersökning av organ – och teknologin bakom magnet­resonanstomografi – med vilken man kan visa tredimensionella bilder av kroppen – är andra positiva »biverkningar» av den första atombomben.

Helikoptern evakuerade strandsatta
● Det var en sällsam syn som mötte åskådarna på motormässan i utställningscentret Deutschlandhalle i Berlin 1938. Den berömda kvinnliga testpiloten Hanna Reitsch gjorde flyguppvisningar med världens första fullt styrbara helikopter.
Sju år senare var helikoptermodellen så väl utvecklad att den sägs ha använts för att undsätta tyska trupper som var på återtåg genom Europa. Tyskarna var emellertid inte ensamma om att konstruera den nya flygmaskinstypen. I USA arbetade den ryskfödde ingenjören Igor Sikorsky samtidigt med att utveckla en helikopter. 1941 satte han världsrekord genom att vara uppe i luften i en timme, trettiotvå minuter och tjugosex sekunder.
Modellen Sikorsky R-4 blev den första massproducerade helikop­tern, och tillsammans med efter­följaren R-6 tillverkades över 400 exem­plar åt den amerikanska militären före andra världskrigets slut.
Redan 1944 evakuerades en grupp ameri­kanska soldater med en Sikorsky R-4 ur Burmas djungler, och under efterkrigstiden har helikoptern blivit ett oundgängligt redskap i såväl militära som civila sammanhang – för att till exempel undsätta eller evakuera människor som på ett eller annat sätt blivit strandsatta.

Kriget skyndade på penicillinforskning
● När tusentals allierade soldater rusade iland i franska Normandie på D-dagen 6 juni 1944 förde fältsjukhusen med sig ett preparat som skulle bli efterkrigstidens nya medicinska undermedel: penicillinet.
Forskaren Alexander Fleming hade redan 1928 upptäckt mögelsvampens bakteriedödande verkan. Men varken han eller efterföljande vetenskapsmän hade lyckats med att framställa tillräckligt stora mängder av preparatet. I början av 1940-talet betraktade amerikanska regeringen utvecklingen av penicillinet som ett krigsprojekt av högsta vikt och anställde hundratals kemiingenjörer och biokemister för att skynda på forskningen.
Det tog lång tid att utveckla läkemedlet, men när kemisterna i amerikanska Peoria Laboratorium år 1942 kom på idén att bestråla en mögelsvamp lyckades man framställa större kvantiteter penicillin. Först då kunde en egentlig massproduktion påbörjas – till gagn både för soldater och civila med livshotande infektioner.

Radarn räddade Royal Air Force
● De brittiska luftstyrkorna, RAF (Royal Air Force), utsattes för extrem press när tyskarna i början av andra världskriget an­grep Storbritannien med sitt Luftwaffe. Men tack vare radarn kunde britterna utnyttja sitt flygvapen optimalt.
Faktum är att radar för flygspaning färdigställdes i sista stund. Radarn hade visserligen varit under utveckling i flera länder sedan slutet av 1800-talet, men till långt in på 1920-talet hade radarpionjärerna ignorerats av såväl militären som politiska beslutsfattare.
Det krävdes ett hotande krig för att den brittiska regeringen på 1930-talet skulle få upp ögonen för vetenskapsmannen Robert Watson-Watt och hans talang på området.
Principen bakom Watson-Watts radar påminde mycket om tidigare radar­konstruktioner, men han lyckades göra den praktiskt användbar. Vid andra världskrigets utbrott var britterna därför först med ett effektivt radar­system, vilket på ett väsentligt vis bidrog till att de kunde besegra de angripande tyska planen under slaget om Storbritannien. Utvecklingen av radarn fortsatte under kriget och utmynnade i system med betydligt bättre precision och längre räckvidd.