Mata Hari

Få spioner har blivit så kända som Mata Hari. Under sin storhetstid som exotisk dansös var hon enormt framgångsrik, men karriären som hemlig agent gick desto sämre. Mata Hari är först ut i vår nya serie om spännande spioner.

Text: Sara Griberg

I gryningen den 15 oktober 1917 ställer en grupp soldater upp på ett led i Vincennesskogen i utkanten av Paris. Framför dem, under ett träd, står en ensam kvinna. Klockan 06.00 bryts tystnaden av ett kort kommando och ljudet av tolv gevärsskott ekar i skogen. Därefter blir det åter tyst.
Dagen därpå skriver tidningen Le Figaro: ”Fröken Margaretha Zelle, kallad Mata Hari, dömdes den 24 juli till döden för spionage och hemliga förbindelser med fienden. Domen, som var enhällig, verkställdes i morse. Mata Hari visade ända till slutet prov på stort mod och vägrade få ögonen förbundna. Efter avrättningen fördes kroppen till Vincennes nya kyrkogård.”

Få spionmisstänkta har blivit så kända för eftervärlden som Mata Hari. Men att hon gått till historien beror av allt att döma mer på hennes ställning som firad artist och kurtisan, en sorts lyxprostituerad, än på hennes insatser som hemlig agent.

Mata Hari hette egentligen Margaretha Zelle, var dotter till en holländsk hattmakare och föddes 1876. Hon gifte sig som 18-åring med en kapten vid namn MacLeod. Han var stationerad i Indonesien, som då var en nederländsk koloni. Paret bodde först på Java och senare på Sumatra.

Sonen giftmördades

Margaretha och hennes make fick två barn, en pojke och en flicka, men drabbades av en tragedi när sonen giftmördades av en javanesisk tjänare. Om det var förlusten av sonen som fick MacLeod att börja supa och misshandla sin fru vet vi inte, men Margaretha uppgav senare att äktenskapet var outhärdligt.
1902 återvände familjen till Nederländerna där Margaretha tog tillbaka sitt flicknamn Zelle och begärde skilsmässa. Efter en rättstvist förlorade hon vårdnaden om sin dotter och stod ensam i världen.

Utan pengar och utbildning hade Margaretha Zelle inga andra resurser än sitt utseende. Med sitt mörka hårsvall och charmerande leende var hon van att dra till sig männens blickar. Efter skilsmässan flyttade hon till Paris, där hon försörjde sig som konstnärsmodell – och troligen även som prostituerad.
Vid den här tiden hade den amerikanska dansaren Isadora Duncan nyligen gjort succé i Paris och kanske var det hennes framgångar som inspirerade Margaretha Zelle att börja framträda som exotisk dansös.

Konceptet var en fullträff

Hon bytte namn till Mata Hari, som betyder ”morgonens öga” på javanesiska. Hennes dans var inspirerad av de indonesiska danser hon sett under sin tid på Java och Sumatra. Konceptet var en fullträff och Mata Hari blev snart en firad stjärna över hela Europa. Hennes popularitet berodde troligen dock mer på att hon var nästan naken under sina genomskinliga slöjor än på hennes skicklighet som dansös.

Under den här perioden avverkade hon också en lång rad rika älskare. Många av dem var män med höga befattningar. Speciellt förtjust lär hon ha varit i män i uniform.

Vid första världskrigets utbrott 1914 befann sig Mata Hari i Berlin. Åren dessförinnan hade hennes stjärna börjat dala. Hennes stil började bli omodern och även om hon fortfarande var vacker närmade hon sig 40-årsåldern. Hon hade hoppats på succé i Berlin men i och med krigsutbrottet stängdes teatrarna och den tyska huvudstaden fylldes av en främlingsfientlig atmosfär.

Mata Hari återvände därför till sitt neutrala hemland, där hon tillbringade de två första krigsåren som hålldam åt en välbärgad baron – och blev mer och mer uttråkad. En majdag 1916 fick hon dock ett erbjudande som kom att förändra hennes liv.
Mannen bakom det avgörande erbjudandet var en tysk diplomat i Nederländerna. Han lovade Mata Hari en stor summa pengar om hon återvände till Paris, nästlade sig in i betydelsefulla kretsar och rapporterade till honom om hon snappade upp något intressant. Hon tog emot pengarna.

Den tyske diplomaten gav henne också en flaska med osynligt bläck som hon skulle använda för deras korrespondens. Enligt vad Mata Hari själv senare uppgav kastade hon flaskan i en av Amsterdams kanaler och skickade heller aldrig någon information till sin uppdragsgivare.

Kontaktades av fransmännen

I Paris blev hon kontaktad av franska kontraspionaget som, trots att de misstänkte att hon jobbade för tyskarna, lovade henne bra betalt om hon kunde komma över upplysningar om Tyskland som fransmännen hade nytta av.

Det är tveksamt om Mata Hari över huvud taget var kapabel att bedöma vilken typ av information hon skulle försöka få tag på, eftersom hon aldrig tycks ha intresserat sig för vare sig politik eller krigets utveckling.

Hon var dock angelägen om att få sin belöning och i sina ansträngningar att träffa betydelsefulla personer reste hon hit och dit mellan Frankrike, England och Spanien. På grund av Spaniens neutralitet var Madrid ett tillhåll för agenter och diplomater från samtliga krigförande länder, och alla spionerade på varandra.

Den 15 oktober 1917 ställdes Mata Hari upp framför en fransk exekutionspatrull och arkebuserades.

Uppgifterna om Mata Haris aktiviteter är förvirrade och osäkra. Först 100 år efter hennes avrättning, år 2017, blir alla handlingar som rör rättegången mot henne offentliga.
Det verkar dock som om hon i Madrid försökte förföra den tyske militärattachén. Han i sin tur genomskådade henne och gav henne falska uppgifter om tyska militära aktiviteter, som hon vidarebefordrade till fransmännen.

Samtidigt lät militärattachén skicka radiomeddelanden till Berlin, med innehåll som antydde att Mata Hari var i tysk tjänst. Detta gjorde han för att han viss­te att ententen hade knäckt tyskarnas kryptering och skulle snappa upp budskapet, vilket skulle leda till att Mata Hari fängslades av fransmännen.
Listen lyckades. När Mata Hari kom tillbaka till Paris greps hon och dömdes, trots brist på bevis, till döden. Hon blev 41 år. ●

Läs mer: Sanna historier om spioner av Paul Dowswell & Fergus Fleming (2007) ● Sanningen om Mata Hari av Julia Keay (1989)