Maria Stuart

Katastrofala kärlekshistorier, mord och politiska intriger berövade henne både kronan och livet. Men efter sin död 1587 blev »Mary, Queen of Scots» en av historiens mest omskrivna kvinnor.

Text: Sara Griberg

En vårdag 1568 stiger en ung kvinna i land i en nordengelsk fiskeby. Hon är enkelt klädd och reser utan packning eftersom hon tvingats fly hals över huvud. Det lilla följet består bara av tio, tolv personer.
Maria, som kvinnan heter, är van vid en mer lysande uppvaktning. Bara 25 år gammal har denna hetlevrade, rödhåriga skönhet inte bara hunnit med tre äktenskap. Hon har också burit både den franska och skotska drottningkronan. Många anser att hon även borde vara drottning av England.

I stället står hon nu där på stranden, utan någon krona alls! Allt vad livet haft att erbjuda i form av makt och framgång, familjeliv och kärlekslycka ligger redan bakom henne.
I framtiden väntar tjugo år av nedbrytande fångenskap. Alla försök att återvinna makten leder bara fram till det oundvikliga slutet: en blodig död under skarprättarens bila.

Kröntes som spädbarn

Maria kröntes till drottning av Skottland redan som spädbarn när hennes far, Jakob V, dog 1542. Det politiska livet i Skottland var turbulent. Det var inte bara de urgamla fejderna mellan olika adelssläkter och krigen mot ärkefienden England som gjorde livet osäkert.

Genom reformationen hade olika fraktioner även fått religionen att tvista om. Över hela Europa pågick kampen mellan påvetrogna katoliker å ena sidan, och protestanter som ville att varje nation skulle styra över sina egna angelägenheter på andra sidan. Maria och hennes mamma, fransyskan Marie av Guise, var katoliker. För att stärka banden mellan Skottland och Frankrike lovades Maria bort till den franske kronprinsen och skickades iväg för att uppfostras vid det franska hovet. Där fick hon en furstlig utbildning, lärde sig flera språk och skrev dikter på både franska och latin.

Elisabet tog över

I England ärvdes kronan av en annan Maria, Henrik VIII:s katolska dotter. Hon kom att gå till historien som ”Bloody Mary” (och långt senare skulle hon få en drink uppkallad efter sig) på grund av sin skoningslösa jakt på protestanter.

Efter hennes tidiga bortgång blev halvbrodern Edvard kung men hann inte ens bli vuxen innan han också dog. Då utropades Elisabet, Henriks dotter i hans andra äktenskap, till Englands drottning. Katolikerna som inte erkände skilsmässor ansåg att Elisabet var en ”bastard” utan arvsrätt. Enligt dem borde Maria Stuart, vars farmor var syster till Henrik VIII, stå närmast i tur. Tvisten om rätten till den engelska kronan blev grundtemat i Marias liv. De två kvinnorna var inte bara varandras motpoler i den religiösa och politiska maktkampen. Medan Elisabet blev känd som den svala ”jungfrudrottningen” har eftervärldens bild av Maria präglats av hennes kärleksaffärer, som vid flera tillfällen slutade med ond, bråd död.

Samma år som Elisabet kröntes till drottning av England firade Maria Stuart sitt första bröllop med kunglig pompa och ståt i Notre-Dame i Paris. Samtida källor beskriver den högresta bruden som strålande vacker.

Maria var 15 år och hennes klene och sjuklige make, den franske kronprinsen, ett år yngre. Året därpå dog den franske kungen och den unge brudgummen blev Frans II av Frankrike och Maria hans drottning.

Tonåringarna hann dock bara sitta på tronen i 17 månader innan Frans drabbades av hjärnhinneinflammation. Maria och Frans hade vuxit upp som syskon och hon satt och höll honom i handen in i det sista. Kort därpå avled även Marias mamma. I egenskap av änkedrottning hade hon i alla fall på pappret varit Skottlands regent i väntan på att dottern skulle bli gammal nog att tillträda.

Ensam i världen återvände den 18-åriga änkan Maria Stuart till Skottland för att axla ansvaret som regerande drottning, en uppgift som hade varit svår även för en mer erfaren person.

Skottland hade vid den här tiden övergått till protestantismen och även om Maria lovade att inte lägga sig i det religiösa livet sågs det inte med blida ögon att hon fortsatte fira den katolska mässan på Holyrood Palace, det kungliga slottet i Edinburgh.

Påvert hovliv i Edinburgh

Hovlivet i Edinburgh var påvert jämfört med den överdådiga prakten i Frankrike men Maria fann sig någorlunda tillrätta i sitt lilla rike.
Mellan stormiga möten i det kungliga rådet ägnade hon sig åt favoritsporterna jakt och ridning. Hon lärde sig också – som en sann skotska – att spela golf. Under långa vinterkvällar fördrev man tiden med schackspel, dans och sällskapsliv.

Efter några relativt lugna år stormade plötsligt den fagre yngling som blev make nummer två in i kretsen kring Maria. Den 19-årige lord Darnley beskrivs som en tjusig, fåfäng och bortskämd odugling. En del historiker påstår att Maria verkligen blev upp över öronen förälskad, andra menar att äktenskapet ingicks av strategiska skäl.

Darnley och Maria var i själva verket kusiner, även han var katolik och hade engelskt Tudorblod i sina ådror. Hennes rådgivare fruktade att äktenskapet skulle tolkas som ett försök att komma närmare den engelska tronen och att återinföra katolicismen.

Gifte sig med Darnley

Men Maria trotsade alla goda råd och gifte sig med sin vackre Darnley. Äktenskapslyckan varade tillräckligt länge för att hon skulle bli gravid, men inom kort viskades det om att dörren mellan de kungliga sovgemaken var stängd. Medan Darnley söp, hamnade i slagsmål och gav sig in i amorösa äventyr med sin hustrus hovdamer ryktades det att drottningen sökte tröst hos sin italienske sekreterare Riccio.

En kväll ordnade Maria, som nu var gravid i sjunde månaden, en liten bjudning i sin privata salong. Bland gästerna fanns Riccio som underhöll sällskapet med att spela luta. Plötsligt dök Darnley upp genom en bakdörr. Strax efteråt stormade en grupp beväpnade adelsmän in i rummet och släpade iväg den skräckslagne italienaren som bad för sitt liv. Bönerna klingade dock ohörda – Riccio dödades med femtiotre knivhugg.

De sammansvurna hade enats om att turas om att sticka kniven i honom för att ingen av dem ensam skulle få skulden för mordet. Maria var övertygad om att Darnley var skyldig även om han nekade till all delaktighet.

Ingenting verkade nu kunna rädda förhållandet, inte ens att paret i juni 1566 fick en välskapt pojke. När den engelska drottningen Elisabet fick bud om att Maria fött en son ska hon ha fallit i gråt och utropat:

”Ack! Skottarnas drottning har fött en präktig son, medan jag hör till en ofruktsam ätt!”

Blev änka igen

Mindre än ett år senare blev Maria änka igen. Darnley mördades i ett bestialiskt dåd där han blev både strypt och sprängd i luften. Den som anses ligga bakom attentatet var en råbarkad officer, Earlen av Bothwell. Rykten surrade om att Bothwell var Marias älskare och att de planerat dådet tillsammans. Hela Skottland förfasade sig, och när Maria inom kort gifte sig med den utpekade mördaren och dessutom väntade hans barn var måttet rågat.

Själv påstod hon att Bothwell rövat bort och våldtagit henne så att hon blivit tvungen att gifta sig, men hennes ursäkter hjälpte inte. De adelsmän som tidigare stöttat Bothwell ville inte längre veta av vare sig honom eller hans nyblivna maka. På gatorna ropade upproriska folkhopar ”hora!” och ”mördare!” efter sin drottning.

Efter ett kort inbördeskrig tvingades Maria abdikera till förmån för sin lille son som den 29 juli 1567 kröntes till Jakob VI av Skottland. Maria flydde från Edinburgh och såg till slut ingen annan utväg än att ta sig till England och vädja om skydd hos sin värsta rival, drottning Elisabet.

Elisabet ställde upp med mat och husrum, dock under sträng bevakning. Under de resterande 20 åren av Marias liv hölls hon inspärrad på olika engelska slott. Vid upprepade tillfällen samlades katolska krafter för att störta Elisabet och sätta Maria på tronen.

Slutligen avslöjades ett kuppförsök av Elisabets spioner och Maria ställdes inför rätta för högförräderi. Även om rättegången mot henne var en parodi på rättvisa rådde ingen tvekan om att Maria hade känt till planerna och åtminstone inte försökt avstyra dem. Elisabet tvekade dock länge innan hon slutligen gick med på att underteckna dödsdomen mot sin skotska syssling.

Drottninglik in i det sista

Klockan tio på förmiddagen den 8 februari 1587 verkställs domen på Fotheringay Castle i Northamptonshire. Ögonvittnen beskriver Maria som värdig och drottninglik in i det sista när hon iklädd en blodröd särk och med sin katolska bönbok i handen lägger huvudet tillrätta i stupstocken. Det första hugget med bilan missar och åstadkommer bara ett jack i hennes bakhuvud. Då hörs hon viska ett svagt: ”Sweet Jesus!”

Nästa hugg skiljer huvudet från kroppen och när skarprättaren ska lyfta upp det inför åskådarna faller det till golvet. I bödelns hand finns bara en kastanjebrun peruk! Marias eget hår har vitnat under de bittra åren i fångenskap.