Karin Månsdotter

Få kvinnor i den svenska historien har gjort en lika dramatisk klassresa som den enkla servitrisen och knektdottern Karin Månsdotter. I juli 1568 kröntes hon till drottning av Sverige, men bara några månader senare kastades hon i fängelse med sina barn och sin make, Erik XIV.

Text: Åke Persson

Vår nuvarande drottning Silvia och Karin Månsdotter är de enda två drottningar Sverige haft som inte varit adliga eller kungliga. Åtminstone sedan medeltiden. Bägge kvinnorna blev också drottningar sedan deras män, Erik XIV och Carl XIV Gustaf, blivit förälskade i dem. Detta är mycket ovanligt. De svenska kungarna har genom historien oftast gift sig av politiska skäl snarare än av kärlek.
Där slutar dock likheterna mellan de båda kvinnorna. Karin Månsdotters liv var betydligt mer dramatiskt än Silvias trygga tillvaro på Drottningholms slott.

Enorma klasskillnader

Exakt hur och när Karin Månsdotter mötte sin blivande make är oklart. Att hon överhuvudtaget gjorde det är en smärre sensation i sig. På 1500-talet rådde enorma skillnader mellan klasserna i Sverige. Det är svårt att tänka sig ett kärlekspar med mer olika bakgrund.
Erik var son till den legendariske Gustav Vasa och en äkta prinsessa, Katarina av Sachsen-Lauenburg. Han hade fått en mycket fin utbildning och talade flera främmande språk. Dessutom var han ju faktiskt kung av Sverige.
Det enda vi vet om Karins pappa är att han hette Måns och jobbade som knekt, det vill säga som enkel soldat. Hennes mamma var av bondesläkt. Enligt vissa källor lämnade dock mamman familjens gård i Uppland. Hon ska sedan ha försörjt sig genom att med sin dotters hjälp ha sålt nötter på Stortorget i Stockholm.
En populär legend berättar att det var där som Erik fick syn på den resliga, vackra och rödblonda Karin. Han sägs ha fallit så pladask för den tonåriga nötförsäljerskan att han omedelbart ska ha tagit med sig henne hem till slottet.

Mer sannolik är uppgiften att Karin tidigt blev föräldralös och att hon tvingades söka sig in till staden för att få ett arbete. Det ska hon ha fått som servitris hos en krögare som hette Gert von Wouven, även känd som Gert Cantor. Det kan ha varit vid ett besök på hans krog som Erik fick upp ögonen för den vackra bondflickan.
Men Gert Cantor extraknäckte även som artist och brukade sjunga på slottet i Stockholm. Möjligheten finns att han tog med sig Karin till ett av sina uppträdanden vid hovet och att det var där som kungen och Karin möttes.

Blev kungens älskarinna

Hur som helst fick Karin jobb som kammarjungfru på slottet 1565. Hon var då 15 år. Ganska snart blev hon älskarinna åt den mer än dubbelt så gamle Erik, som vid den tidpunkten var 32 år och fortfarande ogift. Som så många andra renässansfurstar hade han redan en hel hop frillor, en sorts officiella älskarinnor, omkring sig – lite som ett harem. Karin konkurrerade dock snabbt ut de andra kvinnorna och blev till slut kungens enda frilla.
På slottet fick hon lära sig läsa och skriva, kläddes i de finaste av dräkter och behandlades på alla sätt som en drottning. I slutet av december 1567 blev hon det också på riktigt. Då hade hon och Erik fått två barn, gift sig i hemlighet och riksrådet hade godkänt hennes nya ställning.

Gifte sig officiellt

Ett halvår senare, i juli 1568, gifte de sig officiellt i Storkyrkan i Stockholm. När Erik och Karin gick fram till altaret bar den stolta pappan deras son Gustav i famnen. Bakom honom tultade den 2-åriga dottern Sigrid.
Dagen efter bröllopet kröntes Karin, med pompa och ståt och krona på huvudet. Många av de förnämsta personerna i riket var närvarande vid ceremonin – men inte Eriks bröder. De hade tröttnat på Eriks makthunger och galna infall. Droppen som fick bägaren att rinna över var giftermålet med ”skökan”, som de kallade Karin. De kunde inte smälta att en enkel flicka av folket blivit upphöjd till drottning.
Ännu värre var att hennes son Gustav nu var kronprins och den som skulle ta över tronen efter Erik. Därmed såg bröderna – med den blivande Johan III i spetsen – hur den framtida makten var på väg att glida dem ur händerna.

Örbyhus slott i Uppland där Erik XIV satt fängslad, och sägs ha blivit förgiftad av ärtsoppa. Bild: André Maslennikov/IBL.

Bröderna gjorde därför uppror och bara några månader efter Karins högtidliga bröllop och kröning blev Erik XIV avsatt. Karin kastades i fängelse tillsammans med sin man och sina barn. Efter några år skilde den nya kungen Johan III på makarna. Erik fick stanna i Sverige, medan Karin och barnen fördes över till den östra rikshalvan, Finland.
Där drabbades hon av nästa stora tragedi. Johan var fortfarande rädd för att Eriks och Karins son, prins Gustav, skulle kunna göra anspråk på tronen när han blivit vuxen. Därför befallde Johan att sjuåringen skulle slitas ur sin mors armar och skickas utomlands.

Erik avled på Örbyhus

Två år senare kom nästa personliga motgång: Erik avled på Örbyhus slott i Uppland. Vissa historiker tror att han blev förgiftad av sin bror Johan, enligt traditionen av arsenik i ärtsoppan, men exakt hur och varför Erik dog lär vi aldrig få veta.
Efter Eriks död släpptes Karin och dottern Sigrid fria. Johan – som kanske drabbats av dåligt samvete – skänkte henne pengar och en gård i södra Finland. Där levde hon ett behagligt liv och umgicks flitigt med andra adelsfamiljer i riket.
1612 somnade den 61-åriga Karin Månsdotter in för gott på sin gård, troligen i närvaro av dottern Sigrid som då hade gift in sig i den svenska adeln. Karins kista fördes till Åbo domkyrka och lades i en svart sarkofag. Karin Månsdotter är därmed den enda svenska drottning som blivit begravd i Finland, och där vilar hon än i dag.

Publicerad i Allt om Historia 7/2010

Twitter Digg Delicious Stumbleupon Technorati Facebook Email

2 svar till “Karin Månsdotter”

  1. Vad hände med lille Gustav, någon som vet?

  2. Johan III såg ett stort hot i Gustav och lät sända honom till Polen, där han tillbringade flera år.
    Han återsåg bara Karin Månsdotter en gång, i Tallinn, i nuvarande Estland 1596.
    År 1600 lämnade Gustav Polen och reste till Ryssland, där den dåvarande tsaren Boris Godunov försökte utnyttja honom i det utrikespolitiska spelet. Gustav vägrade och kastades i fängelse. Han avled i den lilla ryska staden Kasjin år 1607.
    Mvh
    Eva Bonde
    Webbredaktör