Jane Seymour

1536 halshöggs Henrik VIII:s andra hustru Anne Boleyn i London. Mindre än två veckor senare gifte sig kungen på nytt, med hovdamen Jane Seymour. Förväntningarna på den nya drottningen var tydliga – hon måste föda en son åt kungen.

Text: Kicki Näslund

Den 19 maj 1536 tvingas Englands drottning Anne Boleyn ställa sig på knä framför bödeln. Han gör sig redo med sitt svärd. När den skarpa klingan huggit av drottningens huvud rider Henrik VIII iväg i sporrsträck. Han är på väg till sin nya kärlek för att fria. Otåligt väntar hovdamen Jane Seymour på sin kung och ett nytt liv vid hans sida. Föga anar hon att hennes liv kommer att ta slut redan nästa år. Jane Seymour föddes kring 1508 på familjegodset Wolfhall i sydvästra England. Hon var dotter till Sir John Seymour, som arbetade vid hovet. Jane hade åtta syskon varav fyra yngre bröder. Med så många barn i familjen blev det hon som fick ta hand om småsyskonen.

Jane fick sin utbildning i hemmet, där hon lärde sig att läsa och skriva. Hon var också en duktig ryttarinna och tränade pappans jakthundar. Jane var kysk – nästan pryd – men ansågs vara charmerande, intelligent och förnuftig.

Liksom andra unga adelsdamer fick Jane stanna hemma när bröderna gav sig ut i världen. Hennes uppgift var att vänta på en man. Men när Jane fyllt 20 år hade fortfarande ingen friare anmält intresse. Föräldrarna bestämde därför att hon skulle göra sin äldre bror sällskap vid Henrik VIII:s hov.

Jane fick tjänst som hovdam hos Katarina av Aragonien, Henrik VIII:s första fru. Hon hade redan förlorat tre söner – en var död vid födseln och de andra två dog i späd ålder – och gjort hovet till en dyster plats. Det blev nu allt tydligare att kungen ville skiljas från Katarina eftersom hon inte verkade kunna ge honom någon manlig tronföljare. Trots motstånd från katolska kyrkan genomfördes skilsmässan.

Anlände till ett dystert hov

När drottningen lämnade hovet återvände Jane till familjens gods Wolfhall för att hitta en lämplig make. Nu fanns det en kandidat, den några år yngre adelsmannen William Dormer. Men brudgummens mor tyckte inte att Jane var ett tillräckligt bra parti utan såg till att sonen i stället gifte sig med en flicka från en finare familj.

Under tiden hade Henrik VIII börjat uppvakta hovdamen Anne Boleyn. Det dröjde dock åtta år innan han formellt kunde skilja sig från Katarina och gifta om sig med Anne. Först blev han tvungen att bryta med påven i Rom och själv ta över makten över den engelska kyrkan. Efter giftermålet kom Jane, som avlägset var släkt med den nya drottningen, tillbaka till London som hovdam.

Det nya äktenskapet blev olyckligt. I september 1535 fick Anne en dödfödd pojke. Henriks frustration över att inte kunna få en manlig arvinge växte. Vid samma tid spreds rykten om att Henrik skulle ha setts med Jane Seymour i knät.

Försökte trösta Jane

Skvaller och nidvisor vid hovet förlöjligade kungen och hans nya kärlek. För att trösta Jane skickade Henrik en börs med guldmynt.

Jane returnerade börsen med motiveringen att hon inte hade någonting i världen utom sin heder. Om kungen ville skänka henne pengar bad hon ödmjukt att det skulle ske först när de hade ingått ett ärbart äktenskap. Det modiga svaret eggade kungen, som lovade att han i fortsättningen bara skulle tala med henne i hennes släktingars närvaro.Nu inledde kungen en hetsjakt på Anne Boleyn. Hon åtalades för häxeri, incest och äktenskapsbrott.

Måndagen den 15 maj hölls rättegången i slottet Towerns stora sal. Inför 2 000 åhörare berättade Anne att kungen var oförmögen att lägra en kvinna och att det var föga troligt att han skulle bli far. Det vittnesmålet förbättrade förstås inte Annes chanser att undgå den väntade dödsdomen. Efter att domen fallit ställde kungen till med en stor fest för att fira att han nu var fri att gifta om sig.

Dagen då Anne skulle halshuggas lyssnade Henrik VIII otåligt efter skottet som skulle signalera att den forna drottningen var död. När knallen hördes sporrade han sin häst och red direkt till Hampton Court för att fria till Jane.

Firades på gatorna

Den 29 maj åkte Jane med sin blivande make till London. Ett par tusen personer ur stadens societet hade samlats för att fira dem. Dagen efter genomfördes en snabb och diskret vigsel i Whitehall Palace. En knapp månad senare utropades Jane till drottning.

Henrik VIII var nu en överviktig man i medelåldern, men Jane verkade nöjd med sin make. Morgongåvan som bestod av 104 herresäten, fem slott, samt jaktmarker och skogar bidrog säkert till den äktenskapliga lyckan. Förberedelserna för Janes kröning i slutet av september avbröts dock när en pestepidemi bröt ut. Något nytt datum blev aldrig bestämt.

Jane var en strikt och formell drottning och hon ville inte veta av det franska mode som införts vid hovet av Anne Boleyn. Däremot spenderade hon mycket pengar på trädgårdsskötsel, som var ett av hennes stora intressen.

Som drottning var Janes viktigaste uppgift att föda en son. Drygt ett halvår efter bröllopet blev hon med barn. Nyheten väckte jubel i landet. Under graviditeten utvecklade Jane ett begär efter vaktlar och för att stilla hennes hunger såg kungen till att importera de delikata fåglarna från Flandern och Frankrike.

Födde en son

I slutet av september drog sig Jane tillbaka till den kungliga våningen på Hampton Court. Förlossningen satte igång på eftermiddagen den 9 oktober. När två dagar gått utan att barnet kommit genomfördes en högtidlig procession genom huvudstadens gator där folket bad för sin drottning. På morgonen nästa dag födde Jane en son.

I London utbröt ett glädjerus. Vinet flödade, kyrkklockor ringde hela dagarna och 2 000 kanonskott avfyrades från Towern. Medan firandet pågick blev dock Jane allt svagare. Hon hade drabbats av barnsängsfeber. På morgonen den 24 oktober blev hon medvetslös och dog före midnatt. Kyrkorna som hade ringt för den lyckliga födseln höll nu i stället mässor för drottningens själ.

Janes kropp balsamerades och lades i en blykista som vaktades av hovfolk dygnet runt. Kistan fördes sedan på en vagn, dragen av sex hästar, till St Georges Chapel i Windsor Castle för att begravas under korets mitt. På gravstenen står det: ”Här vilar en fågel Fenix, genom vars död en annan fågel Fenix fick liv. Låt oss sörja henne – fåglar som hon är sällsynta.”

Jane blev den ende av Henrik VIII:s sex fruar som fick en drottnings begravning. Efter hennes död bar kungen svart i tre månader och det tog tre år innan han gifte om sig.

LÄS MER: Jane Seymour: Henry VIIIs True Love av Elisabeth Norton (2009) ● Henrik VIII:s sex hustrur av Antonia Fraser (1992)