Drottning Kristinas abdikation

1654 lämnade drottning Kristina tronen och reste utomlands. Ett år senare briserade nästa bomb: hon hade övergivit protestantismen och blivit katolik. Vissa tror att alltsammans kan ha berott på hennes sexuella läggning.

Text: Åke Persson

En dag i juni 1654 klev drottning Kristina för sista gången upp för den lilla trappan till den svenska tronen. Hon var klädd i en mantel av hermelin och på hennes huvud glittrade en gyllene krona.
Den 27-åriga drottningen svepte med blicken över rikssalen på slottet i Uppsala. Stämningen var spänd av stundens allvar och några av riksdagsledamöterna grät helt öppet. Snyftningarna tilltog när Kristina lyfte kronan från sitt huvud, som ett tecken på sin abdikation. Sedan tog hon av sig manteln och endast iförd en enkel, vit linneklänning höll hon sitt avskedstal.

Bara några dagar efter abdikationen lämnade Kristina Sverige, där hennes kusin Karl X Gustav redan hade utsetts till ny kung. Fortfarande var det ingen som riktigt förstod varför hon hade avsagt sig tronen. Själv hade Kristina inte lämnat någon bra förklaring.

Flyttade till Rom

Nyheten som briserade drygt ett år senare kom därför som en ännu större chock: Kristina hade övergett protestantismen, flyttat till Rom och blivit katolik! Dottern till Gustav II Adolf – hjältekungen som gett sitt liv för protestantismen då han stupat i slaget vid Lützen – hade gått över till fienden.
Detta var något fullständigt häpnadsväckande för samtidens människor. Unge­fär som om någon av döttrarna till USA:s förre president George W Bush plötsligt skulle konvertera till islam och bosätta sig i Teheran.

Inte så konstigt kanske att Kristina blivit Sveriges mest omskrivna monark. Det har författats operor, romaner och pjäser med henne som huvudperson, men framförallt hyllmeter med avhandlingar. Alla försöker de hitta svaret på gåtan varför hon gjorde som hon gjorde.

En av de många teorierna går ut på att det faktiskt var av äkta religiös övertygelse som hon abdikerade. Det skulle nämligen vara omöjligt för Kristina att som omvänd katolik sitta kvar på tronen i det strängt protestantiska Sverige.
Nja, det där med att hon blivit katolik var nog bara ett svepskäl för att kunna abdikera med gott samvete, menar andra historiker. Den verkliga orsaken till att Kristina klev ner från tronen var att hon ville lämna det inskränkta och isolerade Sverige. Istället längtade hon efter att ge sig ut i Europa för att kunna ägna sig åt sitt stora intresse: kultur i alla dess former.
Under sin tid som drottning hade Kristina försökt få fart på kulturlivet i den nya stormakten Sverige.

Bjöd in utländska konstnärer

Hon bjöd in mängder av framstående utländska konstnärer, författare och musiker. Mest känd av dem är filosofen Descartes. Den olycklige fransmannen hann dock inte få så mycket uträttat innan han drabbades av lunginflammation och hostade ihjäl sig i de vinterkalla salarna på Stockholms slott.
Till slut fick också Kristina nog av den kulturella kölden i Sverige och bestämde sig för att lämna landet. Omvändelsen till katolicismen skulle då fungera som en fribiljett in i de finare kretsarna i södra Europa, menar de som tror att det var därför hon abdikerade och sedan konverterade.

Andra forskare hävdar att Kristina helt enkelt inte orkade regera längre, att hennes längtan efter frihet blev för stark. Att hon inte stod ut med alla de regler som en kvinnlig monark tvingades leva efter på 1600-talet. Därför gav hon sig av.

Hårig vid födseln

Men de teorier som fått mest uppmärksamhet har att göra med drottningens kön och sexuella läggning.
Det sägs att Kristina var alldeles hårig när hon föddes och att hon skrek med mörk röst, vilket gjorde att man först trodde att hon var en pojke. Även som vuxen hade hon ett ”manligt” utseende och betedde sig också ofta som en man. Dessutom hade hon en mycket nära och kärleksfull relation till den vackra hovdamen Ebba Sparre.

Detta har lett till spekulationer om att Kristina var lesbisk, och att det var hennes motvilja mot män som fick henne att abdikera. Som drottning skulle hon förr eller senare bli tvungen att gifta sig och sedan föda en arvinge till den svenska tronen.
Dessa spekulationer bör dock betraktas med viss skepsis. Det är visserligen oklart om Kristina någonsin hade en sexuell relation med en man.

Däremot är det omvittnat att hon i sin ungdom hyste varma känslor för den svenske greven Magnus Gabriel De la Gardie, och under åren i Rom var mycket fäst vid den italienske kardinalen Decio Azzolino. I många av de brev som Kristina skrev till kardinalen framkommer det tydligt att hon älskade honom, och när hon dog var det Azzolino som fick ärva henne.

Hennes kista öppnades

Det har också funnits de som på allvar trott att Kristina rent kroppsligt var en blandning mellan en kvinna och en man – att hon alltså var intersexuell, eller hermafrodit som man sa förr i tiden.
Den tesen motbevisades dock när ex-drottningens kista öppnades för drygt 40 år sedan. Undersökningen av hennes kvarlevor, som hade legat där sedan den högtidliga begravningen 1689, visade att hon medicinskt sett varit kvinna.

Så varför valde Kristina att abdikera, och att konvertera till katolicismen? Ja, troligast är väl att det var flera orsaker som samverkade, men det slutgiltiga svaret på gåtan lär vi aldrig få. Det vilar för evig tid tillsammans med drottningen själv, i hennes kista under koret i Peterskyrkan i Rom.

Läs mer: Silvermasken: en kort biografi över drottning Kristina (2007) av Peter Englund; Drottning Christina (2008) av Marie-Louise Rodén