Dracula i böcker och på film

Berättelser om vampyrer har fascinerat oss människor i tusentals år. Med Bram Stokers roman Dracula från 1897 fick legenden om den blodsugande varelsen en nytändning.

Text: Tomas Blom

Redan under Vlad pålspetsarens livstid spreds rysliga berättelser om hans illdåd i både muntlig och tryckt form. I slutet av 1400-talet lär Draculahistorierna ha kommit ut i större upplagor än Bibeln, oftast illustrerade med gruvligt åskådliga träsnitt.

Men det skulle dröja åtskilliga hundra år innan vampyren Dracula föddes. Man kan onekligen fråga sig hur det kom sig att en hårdhänt krigsherre från Balkan kunde transformeras till en elegant blodsugande gentleman i slängkappa?

Allt beror på ett rent lyckokast av den irländske författaren Bram Stoker. År 1897 gav han ut romanen Dracula, den bok som en gång för alla placerade vampyren i centrum på den västerländska skräckunderhållningens karta.

Skräcklitteraturen hade fått ett rejält uppsving i början av 1800-talet. Folk hade börjat tröttna på det nyktra, upplysta 1700-talet och tiden var mogen för hemska sägner om övernaturligheter i dimhöljda landskap. Bland de mest kända av de tidiga skräckisarna finns Mary Shelleys Frankenstein och Edgar Allan Poes många rysarberättelser. Ett antal vampyrhistorier hade också skrivits, till exempel Sheridan le Fanus Carmilla och Varney, the Vampire av Thomas Peckett Prest.

Döpte om huvudpersonen

Men de vampyrerna fick inte på långa vägar samma genomslagskraft som Bram Stokers skapelse. Det beror säkerligen bland annat på att han försett sin vampyr med en suggestiv och faktabaserad koppling till verklighetens Vlad Dracula. Stoker hade nämligen råkat träffa den ungerske professorn Vambery, som berättat historier om pålspetsaren. Historier som gav Stoker mardrömmar, men som till slut resulterade i att han döpte om huvudpersonen i sin bok. Från början skulle han ha hetat ”Count Vampire”, men det blev ”Count Dracula” i stället. Och resten är historia…

Vampyrlitteraturen växer och frodas alltjämt. Nya blodsugare ser ständigt dagens ljus – eller kanske snarare nattens mörker. För några år sedan blev Elizabeth Kostovas roman Historikern, som bygger på Draculamyten, en enorm bästsäljare. Anne Rice har producerat en hel krönika om problematiska vampyrer i New Orleans, medan den svenske författaren John Ajvide Lindqvist låter sina odöda hemsöka vardagliga förortsmiljöer.

Stumfilm med vampyrer

Men det är kanske i biosalongens mörker som vampyren kommer bäst till sin rätt. Redan för hundra år sedan gjordes en rulle med titeln Legend of a Ghost, där det lär sugas blod – men ingen vet säkert eftersom filmen är försvunnen. Den första bevarade filmvampyren heter inte Dracula, utan greve Orlok. Hans kala huvud, spetsiga öron och långa kloförsedda fingrar kan beskådas i F W Murnaus Nosferatu från 1922.

I Danmark gjorde regissören Carl Th Dreyer den sällsynt vackra filmen Vampyr i början av 1930-talet, men utan någon Draculagestalt. Den föddes istället i Hollywood och personifierades helt och hållet av en ungersk skådespelare vid namn Bela Lugosi. Regissören hette Tod Browning och filmens titel var Dracula, rätt och slätt.

När den hade premiär, år 1931, var ljudfilmen ett faktum och Lugosis kraftiga östeuropeiska brytning hade kunnat ställa till problem för honom – men inte i den här rollen. När han på tröskeln till sitt slott uttalade en av sina få repliker ”I… am… Dracula. I bid you… welcome” visade han en gång för alla var skåpet skulle stå.

Begravdes i Draculas kappa

Lugosis Dracula blev modell för mängder av efterföljare. Själv gjorde han en rad Dracularullar och blev mer eller mindre ett med sin roll, något som inte var helt nyttigt för honom. Bela Lugosi dog 1956, efter ett långvarigt morfinberoende, och begravdes i grevens slitna slängkappa.

Ett antal skådespelare har spelat Dracula genom årens lopp, bland andra John Carradine och – Humphrey Bogart! Men engelsmannen Christopher Lee betraktas allmänt som den mest värdige arvtagaren till Bela Lugosi. Hans Dracula var en sensuell och charmerande gentlemannavampyr som slog igenom stort i en film från 1958 av Terence Fisher, även den med den slitstarka titeln Dracula. Lees karaktär sparkade återigen liv i vampyrintresset och han fick fortsätta att visa tänderna långt in på 1970-talet.

Sedan dess har det gjorts en rad filmer där vampyrtemat legat till grund för såväl komedier som actionrullar. Och nu i oktober har filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists ovan nämnda bok Låt den rätte komma in premiär, i regi av Tomas Alfredson.