Charles Darwin

Under en världsomsegling insåg Charles Darwin hur livet på jorden hade utvecklats. Hans teori om evolutionen var lika enkel som genial, men kastade samtidigt Bibelns skapelseberättelse över ända och mötte hårt motstånd.

Text: Anna Larsdotter

I augusti 1831 fick Charles Darwin ett brev som skulle förändra hans liv. Avsändare var hans vän John Stevens Henslow, professor i botanik i Cambridge. Av Henslow hade Darwin lärt sig massor om sitt stora intresse: djur och växter. Fast han befann sig i Cambridge för att läsa teologi tillbringade Charles Darwin betydligt mer tid ute i naturen än i studiekammaren.

I brevet frågade Henslow om Darwin ville följa med på en forskningsseglats runt jorden. Darwin skulle tjänstgöra som oavlönad naturvetenskapsman ombord på fartyget Beagle. Det var ett drömerbjudande för den 22-årige Charles. Han skulle slippa de krävande och tråkiga präststudierna och i stället få vara ute i friska luften hela dagarna.
Darwins far, läkaren Robert Waring Darwin, var dock inte lika förtjust. Han var en krävande patriark, som länge undrat vad det skulle bli av hans yngste son. Skolan hade den unge Charles aldrig varit intresserad av och han hade tidigare hoppat av en läkarutbildning. Han tålde nämligen inte att se blod. Skulle han nu avsluta sin prästutbildning också? Fadern sa först nej, men ändrade sig senare, sedan en släkting övertalat honom.

Gjorde sitt livs resa

Så gav sig Charles Robert Darwin den 27 december 1831 av på sitt livs resa. Bakom sig lämnade han det välbeställda hemmet i småstaden Shrewsbury i västra England. Det var där han hade fötts den 12 februari 1809, för övrigt samma dag som den blivande amerikanske presidenten Abraham Lincoln. I år är det med andra ord 200 år sedan dessa båda betydelsefulla män föddes, ett jubileum som kommer att uppmärksammas världen över under hela 2009.

Darwin växte upp med en äldre bror och fyra systrar. Familjen var liberal och vetenskapsintresserad. Farfadern, biologen Erasmus Darwin, skrev den berömda boken Zoonomia, som innehöll en av de tidigaste teorierna om evolutionen. Charles mor hette Susannah och var dotter till grundaren av en berömd porslinsfabrik, Wedgwoods. Hon dog när Darwin var åtta år gammal.

Charles Darwin var inte av riktigt samma skrot och korn som sin far och farfar. Hans intresse för naturen hade inget med teorier att göra. Det var praktiskt och okomplicerat.
Redan som barn var han en oförtröttlig samlare som släpade hem musselskal och stenar till pojkrummet. Han räknade, katalogiserade och förde statistik över allt från väder och vind till sin egen hälsa.

Han hade lärt sig att stoppa upp djur och byggt upp en imponerande samling skalbaggar. Enligt sin morbror Josiah var Charles Darwin ”en man med onormal nyfikenhet”.
Resan runt jordklotet med Beagle tog fem år. Mesta tiden tillbringade expeditionen runt Sydamerikas kuster. Så snart Darwin kom i land samlade han allt vad han såg: plankton, spindlar, fåglar, växter. Mindre fyrfota djur lade han in i sprit, fossiler och geologiska prover skickades hem för analys. På Galapagosöarna, som ligger i Stilla havet cirka 100 mil väster om Ecuadors fastland, stannade han i fem veckor.

Darwin fascinerades av de arter han hittade på ögruppen. Där fanns många endemiska arter, det vill säga både växter och djur som bara existerade just där, och som utvecklats i den slutna miljö som öarna utgjorde, utan påverkan från omvärlden.
Observationerna som han gjorde på Galapagosöarna kom därför att bli extra viktiga för hans evolutionsteorier.

»Ett kaos av ljuvlighet»

Darwins anteckningar från resan med Beagle var fyllda av entusiastiska utrop. Brasilien var ”ett kaos av ljuvlighet”, skrev han till exempel. Man kunde inte gå hundra steg ”utan att hejdas av någon ny och underbar levande varelse”.
Men Darwin drabbades också av sjukdom efter att ha blivit biten av insekter. Sviter av detta plågade honom troligen under resten av hans liv. Så länge han var ombord på Beagle drog Darwin egentligen inte så stora slutsatser av sina fynd. Först hemma i England insåg han betydelsen av de upptäckter han gjort. Vid den här tiden trodde de flesta människor att djur och växter var skapade av Gud och därmed oföränderliga. Så som arterna en gång blivit till förblev de också.

Detta var inte sant, insåg Darwin. Allting levande – människor, växter och djur – befann sig tvärtom i ständig förändring. Idén kom att bilda grund för den evolutionsteori som Darwin skulle ägna resten av sitt liv åt att utforska och förfina. Det var en djärv tanke i ett samhälle som satt Gud som högste chef och alltings upphovsman.

Förhastade sig aldrig

Men Charles Darwin var inte en man som förhastade sig. Det dröjde ett par decennier innan han vågade presentera sina tankar fullt ut. Han visste att de skulle möta stort motstånd, inte minst från kyrkan. Han var en försiktig person och skulle aldrig lägga fram en teori utan omfattande bevis.
Försiktigheten gällde även hans privatliv. Innan han friade till sin kusin Emma Wedgwood övervägde han noggrant för- och nackdelar med äktenskapet. Han kom fram till att det nog skulle vara bra för hälsan att gifta sig.

Charles och Emma fick tio barn tillsammans och slog sig så småningom ner på egendomen Down i grevskapet Kent. I trakten fanns stora bestånd av orkidéer som Darwin nu fick tillfälle att studera. Han fördjupade sig även i avel på tamduvor och skrev fyra tjocka böcker om havstulpaner.
Efter resan med Beagle lämnade han sällan sitt hem. Han kände sig ofta sjuk, kanske led han av psykiska problem. Men en sak var bra – han räknades nu som en äkta vetenskapsman. Det betydde att han äntligen accepterades av sin far.

Först 1856 tog sig Charles Darwin på allvar an uppgiften att skriva vad som skulle bli en av historiens viktigaste vetenskapliga böcker.
Arbetet med Om arternas uppkomst gick dock långsamt. Efter två års skrivande, när han just hade börjat på kapitlet om tamduvor, anlände ett viktigt brev. Det var avsänt i östra Indonesien, där den självlärde brittiske biologen Alfred Russel Wallace befann sig. Darwin kunde knappt tro sina ögon när han läste innehållet. Där presenterade Wallace, på ett fåtal sidor, exakt samma teori om arternas uppkomst som han själv.
De två hade alltså oberoende av varandra kommit fram till samma slutsats.
Till skillnad från Darwin hade Wallace dock inget omfattande vetenskapligt bevismaterial till stöd för sin tes. Insikten hade slagit ner som en blixt i hans medvetande under ett anfall av malaria.

Boken sålde slut på en dag

Nu blev det bråttom. Tre år senare, år 1859, utkom Om arternas uppkomst. Förstaupplagan sålde slut på en dag. Många provocerades, bland annat en präst som utnämnde Darwin till Englands farligaste människa.
Men i grunden var tiden mogen för en ny syn på hur livet på jorden uppkommit och utvecklats. Gud vältes ner från sin piedestal. Vetenskapens tidsålder var inne.
I Om arternas uppkomst skrev Darwin inte speciellt mycket om människans utveckling. Tankarna om vårt eget släkte preciserade han först i Om människans ursprung, som kom 1871.

Precis som allt annat levande hade människan enligt Darwin utvecklats från en enkel organism. Hennes förfäder var apliknande varelser av samma typ som gorillor och schimpanser härstammar ifrån.
Det sista var förstås svårt att svälja för många kristna, och är så än i dag. Undersökningar har visat att så många som en tredjedel av alla amerikaner fortfarande tror på kreationismen, det vill säga tron på att Bibelns skapelseberättelse är fullständigt sann.

Charles Darwin förblev en arbetsmyra in det sista. Även sedan han fått allvarliga hjärtproblem skrev han artiklar om allt från sötvattenmollusker till sexuellt urval hos vildhundar. Hans sista bok handlade om daggmaskar.
Den 19 april 1882 drabbades Darwin av en kraftig hjärtattack och dog. Han begravdes i Westminister Abbey. Som en hedersbetygelse lades hans stoft intill Isaac Newtons, en annan naturvetenskapsman som vågat utmana Gud.

Läs mer: Charles Darwin (1999) av Thomas Hylland Eriksen och Charles Darwin – en bildbiografi (1966) av Julian Huxley och H B D Kettlewell