Bilden berättar: På väg mot fronten 1914

Två franska kvinnor tar leende farväl av sina män i augusti 1914. Första världskriget har börjat men få förstår allvaret.

Runt om i Europa utspelas liknande scener när hundratusentals soldater drar ut i krig. På många håll är stämningen uppsluppen och förväntansfull. Ingen vet vilka fasor som väntar dem i skyttegravarna.

Sommaren 1914 skakades Europa av oro. I juni sköts Österrike-Ungerns kronprins Franz Ferdinand och hans hustru ihjäl på öppen gata i Sarajevo. Det blev början på en kedjereaktion som snabbt drog in de flesta av Europas länder i ett omfattande storkrig.

Men i augusti, när mobiliseringen väl kom igång, övergick känsloläget i glädje och förväntan. Europa hade inte sett ett krig av denna omfattning sedan Napoleons härjningar 100 år tidigare. Aldrig tidigare hade en så stor militär konflikt utkämpats mellan industriländer.

Eftersom produktionen i dessa länder var beroende av fred och ordning måste kriget bli kort, resonerade folk. Allt handlade därför om att nå ett snabbt avgörande.

När de unga männen drog ut i kriget hördes därför glada hurrarop från många åskådare. I Tyskland önskade man soldaterna lycka till på deras ”resa till Paris”. Tysklands kejsare Vilhelm II var lika segerviss: ”Ni kommer att vara hemma igen innan löven faller från träden”, lovade han sina soldater.

Också i Frankrike rådde något som kan liknas vid stämningen inför en avgörande fotbollslandskamp. Kritiska röster avfärdades som opatriotiska.

Det visade sig snart att stormakterna i Europa inte hade någon aning om vad kriget skulle få för konsekvenser. Soldaterna kom inte hem innan löven fallit, som kejsar Vilhelm hade trott. Först fyra år senare, i november 1918, tog striderna äntligen slut. Då hade närmare tio miljoner soldater stupat och ytterligare flera miljoner blivit invalider.